Svenska Teaterns ljusplanerare Tom Kumlin har jobbat på Svenska Teatern i 47 år. I augusti går han i pension. Kumlin berättar om hur han fick sitt drömjobb och hur ljusets betydelse har förändrats genom åren.
Då ridån går upp och föreställningen kan börja sätts tonen direkt av belysning och ljud. Bakom ljuset står en ljusdesigner som planerat ljussättningen från scen till scen genom hela pjäsens gång. Ljusplanering är en konstform som genom åren fått allt större betydelse, när också scenografin ofta bygger på ljus.
Hösten 1976 sökte Tom Kumlin ett jobb som dekoratör på Stockmann. Han hade haft ett sommarjobb på varuhuset. Ett stenkast över gatan fanns ett annat arbete ledigt. Kumlin fick syn på annonsen och han fick direkt anställning på Svenska Teatern som belysningsassistent.
Kumlin hade alltid tyckt om att måla och skapa konst, men då han tog anställning på teatern visste han inte ännu så mycket om ljussättning av en pjäs.
– Jag fann min plats direkt. Det var i mångt och mycket ett drömjobb så jag har aldrig ångrat beslutet att ta anställning på Svenska Teatern. Att ljussätta teatern är lite som att måla. Jag ”färgsätter” och skapar olika stämningar i föreställningen. Scenografin är min målarduk, säger Kumlin.
Kumlin lärde sig yrket genom att arbeta med husets tekniska personal
– Jag började med att rikta strålkastare. På den tiden var ljusborden analoga så det behövdes två personer för att skifta ljusmoment. Idag planerar vi ljus och ställer in momenten digitalt och styr dem från en dator. Utvecklingen har gått framåt väldigt snabbt.
Strålkastarna har också ändrat mycket sedan Kumlin började bygga ljus. Idag kan man rikta dem med motorer och snabbt byta färgfilter.
– Den största förändringen är också hur dekoren har förändrats från målade kulisser till stora tredimensionella scenografier. Jag värderar högt de som fortfarande besitter kunskapen att måla kulisser. Att kunna måla på en fond och skapa en tredimensionell illusion är något jag fascineras av och det är också väldigt viktigt hur man belyser färgerna på kulissen, säger Kumlin.
Ljuset är till för skådespelaren
Kumlin ser också en förändring i synen på ljusdesignerns jobb.
– Förr talade man sällan om ljuset, men idag är den allmänna uppfattningen att ljuset är en stor del av det konstnärliga arbetet. Jag skulle vilja lyfta fram en av de stora ljussättarna – Mikki Kunttu. Man måste bara lyfta på hatten åt killar som han. De har nog gett ljuset en helt annan betydelse. Kunttu har också jobbat mycket med rockkonserter där man idag också använder mycket digital teknik med led skärmar.
Men Tom Kumlin har aldrig lockats av allt för mycket effektsökeri och show då han arbetat.
– På en teater är det skådespelaren och texten som är det viktiga, det får man aldrig glömma. Ljuset skall enligt min åsikt vara skapad för att stöda skådespelaren.
Medvetenheten om ljussättningens många möjligheter kan vara utmanande anser Kumlin.
– Ibland händer det att en regissör kommer med en mycket stark helhetsbild av hela den konstnärliga processen. Den konstnärliga personalen på ljus, ljud, dekor och dräktdesign har så mycket mer att ge med en regissör som respekterar designerns eget skapande i processen och som ger fria händer. Om regissören litar på vår yrkeskunskap blir resultatet ofta mycket bättre. Men visst skall vi också vara i en ömsesidig dialog och skapa tillsammans. Jag har också haft turen att få jobba med regissörer som har gett mig helt fria händer att skapa.
Som ett resultat av detta vill Tom Kumlin särskilt lyfta fram två pjäser som han själv är extra stolt över.
– Då jag ljussatte Mary Poppins och musikalen Chess kände jag att regissörerna fullt ut litade på att min konstnärliga del i helheten skulle bli bra. Maria Sid, som regisserade Chess, har till exempel alltid varit en kollega gett utrymme för min kreativitet.
– Barn- och familjeföreställningar är också något jag gillat skarpt att jobba med. Jag har alltid tyckt om färger och i till exempel Djungelboken och Skattkammarön fick jag experimentera med mycket färg.
Vi är som en stor familj här på teatern, här finns bara proffs. Det gäller faktiskt hela huset. Alla som jobbar här håller högsta nivå.
Kumlin är inte sentimental när han tänker på att han skall sluta på teatern.
– Jag har fått göra allt på den här teatern som jag önskat och bara kunnat drömma om. Det var helt säkert det enda rätta, det som hände 1976, när jag nästan av en slump hamnade på den här fantastiska teatern.
– Nu får jag se ljuset från en annan sida. Jag får mer tid för barnbarnen och så skall jag givetvis njuta lite av ledigheten, säger han.
Tom Kumlins råd till dig som kanske vill börja jobba med ljus
Var inte rädd för någonting. Är du också lite intresserad av teater – våga ta steget ut och ta för dig. Skicka in en öppen ansökan till teatern. Vi söker ofta personer till följeljusen exempelvis. Kom och se med egna ögon om det här är något du vill satsa mer på. Nu finns det ju också bra utbildningar att söka till.
