Från ”smart och frän komedi” till ”aktuell och omskakande pjäs”. I recensionerna av Nattland lyfts föreställningens politiska skärpa, svarta humor och kusliga aktualitet fram. Här har vi samlat utdrag ur recensioner efter den nordiska urpremiären.

Nattland hade nordisk urpremiär på Svenska Teatern den 11 september 2026. Här har vi samlat ett urval recensioner om föreställningen.

”Smart och fränt då syskonen hittar Hitlertavla i dödsboet”

Svenska Teaterns uppsättning av Marius von Mayenburgs svarta komedi Nattland sitter ruskigt väl i tiden.

Av slump eller förutseende får Marius von Mayenburgs pjäs Nattland premiär på Svenska Teatern bara några dagar efter att det tyska ytterhögerpartiet Alternativ för Tyskland (AfD) tog en skrällseger i delstatsvalet i Sachsen-Anhalt.

AfD fick hela 44 procent av rösterna trots att Tysklands säkerhetstjänst klassar partiet som ett hot mot landets demokrati.

Valresultatet ger von Mayenburgs mörka satir i Anna-Maria Lipponens expressiva regi en vass udd. På ett förtjänstfullt sätt eskalerar föreställningen mot det groteska. Niklas Åkerfelt gör en bestialisk tolkning av en rik konstsamlare med ett brett utbud av bortförklaringar.

Svenska Yle / Lasse Garoff

”Nordisk urpremiär för viktig pjäs”

Nattland är definitivt en av höstens viktigaste pjäser och även om den handlar om Tyskland specifikt är det viktigt att hålla i minne att det kunde ha hänt var som helst.

Sitt allvarsamma ämne till trots innehåller pjäsen också mycket humor.

Västra Nyland / Siw handroos-Kelekay

”Nattland är en aktuell och
omskakande pjäs”

Skådespelet Nattland fick sin nordiska urpremiär på Svenska Teatern i Helsingfors. Föreställningen berör viktiga brännpunkter i Europas politiska historia och samtid, särskilt Tysklands historia där arvet efter Tredje riket fortfarande spökar. Premiären på AMOS-scenen var en riktig urladdning där det blodiga allvaret kryddades med ett säreget svart humor.
Nattland är en mycket imponerande och tankeväckande pjäs av Marius von Mayenburg som är en av Tysklands främsta dramatiker idag. 

Det speciella med den nordiska urpremiären av Nattland var den perfekta tajmingen bara några dagar efter delstatsvalet i det östtyska förbundslandet Sachsen-Anhalt där ytterhögern segrade. Just nu funderar en hel värld på huruvida Tyskland har misslyckats med det som kallas Vergangenheitsbewältigung, det att komma till rätta med landets minst sagt problematiska historia. Och så serverar Svenska Teatern en väldigt tidsenlig pjäs av en tysk dramatiker där handlingen kretsar kring nazismens spöken.

Svenska Teatern förtjänar en eloge för en kraftfull uppsättning av en tysk pjäs av den här sorten just nu när Tyskland är på allas läppar.

Arbetarbladet / Topi Lappalainen

”Mayenburg har en förmåga att samla upp tidens retorik och moraliska dekadens”

Vilken entré av Niklas Åkerfelt! Klädd i fotsid päls och bar mage. Den kompletta ondskan, spelad med en slags lumpen sorgsenhet. Situationens nedrighet får sig äntligen ett uttryck.

Åkerfelts spel har en generositet över sig, han är frikostig med sig själv och svarar på de andra. Särskilt hans och Heikkiläs grova, erotiska koreografi får en intensitet. Även, eller särskilt, en antisemit kan vilja tillbringa en natt med en judinna. 

Höjningen i kvalitet kan ändå inte enbart hänföras till Åkerfelts rolltolkning, utan med karaktärens inträde får också texten ett annat driv. Bakgrundsarbetet är utfört, situationen och viljan på scen är nu mer konkreta. 

Vi har kommit att acceptera att karaktärerna till stor del är karikatyrer, och uppmärksamheten kan vila i urartningen. 

Mayenburgs blick är precis snarare än djup. Men han har en förmåga att samla upp tidens retorik och moraliska dekadens, sörjan i det kollektiva medvetandet, brännpunkterna, för att sedan låta utsagorna sväva omkring i rummet. Där går det att få syn på dem. Vår tids frågor framträder som andra världskrigets senkomna uppkastningar.  Det är också det här jag uppskattar med Nattland. Teatern blir ett sätt att tänka, om än med en slags mallig aggression. Källaren är ännu inte tömd. 

HBL / Rakel Graffman

”Obekväma frågor i komisk förpackning”

Nattland är en väldigt tysk svart komedi som envist kliar på den gamla sårskorpan känd som den tyska skulden.

Det är inte ofta ett teaterhus i Svenskfinland sätter upp vare sig en politisk föreställning eller tysk dramatik, och framför allt inte nyskriven, tysk dramatik.

Låt oss alltså rösta med fötterna i höst och gå på ovanlig, finlandssvensk teater, om inte annat så för att det piggar upp.

Regissör Anna-Maria Lipponen har slagit in Marius von Mayenburgs svarta komedi Nattland i ett murrigt omslag av ljusspel, hotfulla toner och morrande varghundar (schäfrar). Det är fråga om en talpjäs där många allvarliga samhälleliga, politiska och historiska fenomen debatteras familjemedlemmar emellan i en nätkällare medan de tillsammans röjer undan efter frånfället av pappan och slänger fram lättsamma och flippanta påståenden – till en början….

Pjäsen tar tag i frågan om hur våra drömmar styr oss till omöjliga handlingar. Hur drömmen om rikedom och makt kan förvandla en person när möjligheten plötsligt står för dörren.  Hur långt är vi villiga att gå för en chimär om det tusenåriga riket? I smått som stort. Åtminstone den tankeleken kan vi åskådare sysselsätta oss med efter den snabba, proffsiga och till synes lättsamma föreställningen.

Borgåbladet / Astrid Stenius

”Marius von Mayenburgs till synes lättsamma Nattland på Svenska Teatern ställer obekväma frågor om historien”

Regissör Anna-Maria Lipponen har slagit in Marius von Mayenburgs svarta komedi Nattland i ett murrigt omslag av ljusspel, hotfulla toner och morrande varghundar (schäfrar). Det är fråga om en talpjäs där många allvarliga samhälleliga, politiska och historiska fenomen debatteras familjemedlemmar emellan i en nätkällare medan de tillsammans röjer undan efter frånfället av pappan och slänger fram lättsamma och flippanta påståenden – till en början. 

Pjäsen tar tag i frågan om hur våra drömmar styr oss till omöjliga handlingar. Hur drömmen om rikedom och makt kan förvandla en person när möjligheten plötsligt står för dörren. 

Hur långt är vi villiga att gå för en chimär om det tusenåriga riket? I smått som stort. Åtminstone den tankeleken kan vi åskådare sysselsätta oss med efter den snabba, proffsiga och till synes lättsamma föreställningen.

Ny Tid / Camilla Thelestam