Radio Popov

Jag hyllar Inger ”Inkku” Nabb, som var min lärare i fyra år av sex under lågstadiet. Med henne fick jag vara både smart, kreativ och sårbar och vågade till och med vara näsvis ibland. Hon använde humor och snällhet och lämpligt mycket stränghet. Jag har flera minnen av att ha blivit personligen bekräftad på tumanhand av just henne. Oändligt många tack, för evigt i mitt hjärta.

Mina lärare i historia och svenska i högstadiet och gymnasiet. Båda var kvinnor som hade berättandets gåva, fick mig att bli intresserad av litteratur och historia. Men mest av allt hjälpte mig i min utveckling då jag var mycket blyg och vilsen.

I lågstadiet hade jag en jätte bra kvinnlig lärare som alltid hjälpte och minns henne som väldigt positiv och glad. Jag gick i special klass och hann ha henne i 3 år. Numera är hon nog säkert pensionerad. Hon var absolut en av mina favorit klass lärare någonsin.

En av de viktigaste personerna i min barndom var min lärare. När vi fick henne i årskurs 2 blev skolan så mycket roligare. Hon var bra på att lära, rättvis och brydde sig väldigt om oss. Hon hittade på små överraskningar till klassen, speciellt vid högtider. Hon gjorde så att man kände sig speciell, trygg och sedd. 

Min mamma var så varm. Hon var långtidssjuk och kämpade med så mycket i vardagen – fysiskt och psykiskt. Men så fort hon möttes av mina eller någon annans problem, eller om någon var ledsen så visade hon äkta omsorg och förståelse. Hon hade alltid de rätta orden och lättade upp stämningen med humor. Nu är hon borta och vi är många som inte vet vad vi ska ta oss till när motgångar kommer vår väg.

Min farmor Astrid Jag var ett ibland ganska ensamt barn. Jag har inga syskon och min mamma jobbade jämt övertid för att få ekonomin att gå ihop. Min pappa var ofta borta, men min famo fanns alltid där. Vi bodde i samma hus. Famo mötte mig när jag kom från skolan. Vi drack kaffe tillsammans, hon hällde mycket grädde i min kopp. Hon hade alltid tid, hon lyssnade och vi diskuterade livligt.

Det behöver inte alltid vara en människa. Min förtrogna o kompis som jag kunde berätta allt för o som aldrig skvallrade fann jag i häststallet. O jag vet att jag inte är den enda som upplevt det så.

Min farmor var den allra viktigaste för mig. Hon var alltid intresserad av allt jag tyckte och tänkte och frågade och berättade historier.