I den självbiografiska musikföreställningen Tyck OM mig blickar Niklas Strömstedt tillbaka på ett långt liv i rampljuset – med humor, melankoli och oväntad öppenhet. Efter 80 utsålda föreställningar kommer succéshowen till Svenska Teatern den 17 oktober, nu även med en extra insatt matiné. Vi mötte Strömstedt i Stockholm för en intervju.

Jag har bänkat mig på Oscarsteatern i Stockholm för att se Niklas Strömstedts hyllade konsertföreställning.
Bredvid mig sitter en känd person. Vi hälsar på varandra och småpratar.

”Jag vill tacka livet”, utbrister Niklas Strömstedt när halva kvällen av hans självbiografiska musikföreställning Tyck OM mig har passerat.

”Jag vill tacka livet – som Arja Saijonmaa!”

Jag hör ett skratt bredvid mig. Det är alltså Arja Saijonmaa som sitter i stolen intill. Det vet Strömstedt inte om. Hon lutar sig fram och viskar i mitt öra:
– Var han sarkastisk nu?
Jag skakar på huvudet. Hon ler och kvitterar:
– Ja, den här föreställningen är ju hans sätt att tacka livet.

– Jag vet dock inte om föreställningen är ett sätt att tacka livet, det är mer ett sätt att berätta om det. Jag hoppas att jag har en bra bit kvar av livet, ler Strömstedt, märkbart förvånad över att Saijonmaa såg kvällens föreställning.

Showen kommer till Svenska Teatern i höst och nu har det lagts till en matiné eftersom kvällsföreställningen är så gott som utsåld. Jag var i Stockholm för att se den kritikerhyllade satsningen – och för att intervjua Niklas Strömstedt inför gästspelet.

En tidsbild av svensk pop-historia

Niklas Strömstedt är ett av Sveriges största artistnamn. I Finland är han kanske inte lika självklar, men många har hört hans låtar på radio och sett honom i tv. Tyck OM mig är mycket mer än en konsert med hitlåtar. Föreställningen berättar om ett liv i kulturen – om människan bakom artisten, om sanningar om livet och skvaller från kändisvärlden i Stockholm. Byggd på biografin OM Niklas Strömstedt blir föreställningen också en intressant tidsbild av svensk pophistoria, där publiken får titta in i mörkret och ljuset bakom kulisserna.

– Ja, men det har alltid varit en dröm att få göra en föreställning där jag kan visa att jag är mer än bara en överkörd fågel, liksom.

”Den överkörda fågeln” är förstås en känd strof ur Strömstedts stora genombrott Sista morgonen.

”Det är nog det häftigaste musikaliska minnet jag har”

– Det är relationen till andra människor som betyder något. Det finns mycket igenkänning i föreställningen. I det svåra att visa vad man vill, tycker och känner. Hur man mår.
– Jag vill att folk skall förstå att vi inte behöver vara så duktiga och starka hela tiden.

Hitlåten OM är en enorm succé med över 44 miljoner strömningar på Spotify. Strömstedt leker med ordet om både i boken OM Niklas Strömstedt och i föreställningen TyckOM mig.

Men vad handlar låten OM egentligen om – och vad betyder den för dig?

– Den betyder framför allt väldigt mycket eftersom den blev en sån enorm framgång. I grund och botten är det en ren kärlekssång. Men visst, man kan använda ordet om på väldigt många sätt.

Niklas Strömstedt har samarbetat med artister som Ulf Lundell, Per Gessle, Tomas Ledin, Orup, Anders Glenmark och Björn Ulvaeus. I föreställningen finns anekdoter om allt från Povel Ramel till Paul McCartney.

Om du skulle plocka fram ett särskilt minne från alla dessa möten – vad skulle du berätta?

– Jag har haft turen att få jobba med så många otroligt begåvade människor. Björn Skifs hade en föreställning som hette Speldosan. Det året jag var med fick vi stå och köra tillsammans med Lisa Nilsson och Helen Sjöholm bakom Povel Ramel och Hasse Alfredson när de sjöng Underbart är kort. Det är nog det häftigaste musikaliska minnet jag har.

”Svenska Teatern – det är stort!”

Många av Strömstedts låtar bär på en melankoli som nästan känns finsk. Sista morgonen har beskrivits som den mest finska svenska låt som gjorts – en sång som skulle kunna bli en stor hit även på finska.

– Ja, det kanske ligger något i det. Förlorad igen är väldigt finsk, tycker jag. Själv har jag åländskt påbrå, och min pappa är ju född i Finland.

Bo Strömstedt – legendarisk chefredaktör på Expressen. Är det från honom melankolin kommer?

– Jag skulle inte kalla det svårmod. Melankoli är en lätt blå ton, men den är ändå blå. Och den tonen har jag säkert fått av pappa Bo. Han hade mycket av den.

I din bok citerar du Filifjonkans häst ur Muminböckerna:
”Man tror att den första kärleken är den sista och den sista kärleken är den första.
Klok häst!”

Vad har du för relation till Tove, Finland och det finlandssvenska?

– Tove Jansson var ett geni. Det finns många figurer hos henne som bär på stor klokskap.
– Jag tycker om att spela i Finland. Och att få komma till Svenska Teatern i Helsingfors – ja, det är stort. Det känns hedrande och lite pirrigt. Jag vet ju inte hur helsingforspubliken kommer att reagera. Jag ser verkligen fram emot det.

Gräver du guld i USA en gång till, Niklas?

Tyck OM mig är en enorm succé med över 80 utsålda föreställningar sedan premiären i höstas. Föreställningen är också mycket underhållande. Strömstedt imiterar både kungen och Povel Ramel med slående likhet.

– Ja, jag försöker väl förställa rösten lite grann, säger han och ler.

Vi har också hört dina texter på Svenska Teatern tidigare. Få vet att du skrev de svenska sångtexterna till MAMMA MIA!. Hur kom det sig?

– Björn Ulvaeus ringde mig. Han orkade inte sätta sig och översätta de där texterna som han redan skrivit på engelska. Det var ett väldigt roligt uppdrag – och lite läskigt. Det var som att få hand om kronjuvelerna och försöka få dem att skina också på svenska.

Till sist: När vi gräver guld i USA – din, Orups och Anders Glenmarks superhit – blev soundtracket till Sveriges VM‑brons i fotboll 1994. Blir det guld den här gången?

– Nej, det blir det inte! Men låten kommer säkert att spelas en hel del i sommar igen, det tror jag.

Text: David Lindström