Sophia Heikkilä och Minttu Mustakallio spelar två av kvinnorna i Själarnas ö

Det här är en viktig del av Finlands historia, alla borde se den, både män och kvinnor

Sophia Heikkilä

Äntligen en pjäs där kvinnorna driver storyn

Vilken var reaktionen då ni fick rollerna i Själarnas ö? 

– Det är så länge sedan vi först blev tillfrågade. Pjäsen skulle ju haft premiär redan 2020. Helheten med regissör och allt är jätteintressant. Alla delar känns helt rätt i den här produktionen. Jag kan heller inte minnas att vi haft en pjäs med nästan bara kvinnor på Stora scenen. Det är häftigt, säger Sophia Heikkilä.  

Minttu Mustakallio kan bara hålla med.  

– Jag hade inte läst Själarnas ö, men kände till Johanna Holmström så jag fick tag i boken och läste den genast. För mig är det jätteviktigt att veta vilka jag skall jobba med och det här kändes bara så rätt. Det är viktigt att det är nästan bara kvinnor på scenen. Jag hoppas så många som möjligt kommer och tittar. Att publiken får se att detta är möjligt.  

– Kvinnorna här är de som driver storyn. Jag är trött på mina erfarenheter från tv- och filmbranschen där kvinnor alltid är de som bara får ställa frågor och männen är de som ger svaren. I den här pjäsen är det inte så och det är jätteskönt, säger Minttu Mustakallio. Hon tillägger att det ur ett rent samhällsperspektiv är jätteviktigt att Svenska Teatern gör den här pjäsen också av den anledningen.   

Viktigt att inte skapa klichéer

– Vi gör inte mannen till något monster, det är inte en kvinnorna mot män-pjäs. Mitja Sirén spelar kanske inte någon sympatisk man, men han är ändå mänsklig och representerar sin samtid, säger Heikkilä och Mustakallio nickar instämmande.  

Vad finns det i pjäsen som särskilt tilltalar? 

– Det som blir tydligt är hur snabbt synen på kvinnor har förändrats i vår närtid. Det känns lättare att andas idag. Vi har ändå nästan samma möjlighet som männen att diskutera saker på en jämlik nivå. När vi repeterar den här pjäsen slår det mig gång på gång vilket helvete det måste ha varit för unga kvinnor då, tänker Mustakallio.  

– Det har varit jätteintressant att gå på djupet och dyka in i hur det kan tänkas vara att leva med psykisk ohälsa. För vår regissör Mikaela Hasán är det viktigt att vi inte gör klichéer, varför hon skapat en för oss jätteviktig referensgrupp som vi kan pejla våra frågor med. Det jag tagit till mig är hur hårfin skillnad det är mellan friska personer och när man anses psykiskt sjuk. Psykisk ohälsa syns inte utåt, det döljs ofta undan. Det är därför så viktigt att människor idag börjat öppna upp och tala om psykisk ohälsa, säger Heikkilä.  

– Det är också relevant hur vi framställer psykisk ohälsa på scenen – att vi kan ge alla de här kvinnornas historier rättvisa. Jag tror också att vi kan lyfta upp frågor om mentalvården. Hela tiden minskar samhällets ansvar medan psykiskt lidande ökar. Jag hoppas att det väcker tankar, säger Mustakallio. 

En viktig del av Finlands historia

Vem tycker ni skall se pjäsen?  

– Jag tycker alla skall komma och se den här pjäsen. Den har så mycket att ge och så är den visuellt så oerhört vacker. Jag hoppas också att jag kan locka finskspråkiga över tröskeln. Pjäsen är ju textad till finska, säger Mustakallio ivrigt.  

– Det här är en viktig del av Finlands historia, alla borde se den, både män och kvinnor. Pjäsen är inte för barn, men från tonåren och uppåt, säger Heikkilä.  

Heikkilä tycker det är viktigt att vi talar om de här sakerna. Och att vi överhuvudtaget talar med varandra. De är båda eniga i önskan om att historierna de berättar från scenen kan öppna upp ögonen och få människor att känna igen sig, förstå och få oss att reflektera över hur vi förhåller oss till våra medmänniskor.

Text: David Lindström – Foto: Valtteri Kantanen

Urpremiär på Svenska Teatern,  Stora scenen 10 september