Anna Hultin debuterar med monolog om klimakteriet 

Klimakteriet är ett ämne som berör alla, oavsett ålder och kön. Den påverkar förhållanden, arbetsplatser, folkhälsan, hela samhället. Samtidigt är menopausen väldigt individuell, vilket Svenska Teaterns skådespelare Anna Hultin fått erfara i och med sitt digra forskningsarbete i ämnet. Hon har intervjuat vårdpersonal, forskare och alldeles vanliga kvinnor under sin skrivprocess av monologen Är det hett här? 

– Alla upplever inte klimakteriet på samma sätt. Därför måste vi börja tala högt om det. 

Vad var det som fick dig att skriva en pjäs om klimakteriet?  

Kort sagt: för att jag fick vallningar. Och fast jag inte kunde sluta prata om det kände jag mig ändå fruktansvärt ensam.  Få av mina jämnåriga vänner talade om sina klimakteriebesvär och väldigt få hade mammor som delat med sig av sina erfarenheter. Till skillnad från mensen så är klimakteriet ännu ett tabu, och som skådespelare kan jag bryta ner tabun genom att uttala dem högt inför en publik. Att skriva en pjäs kändes därför som ett naturligt val.  

Under repetitionerna får Anna hjälp av kollegerna André Wickström och Nina Hukkinen.

– De är två personer jag tycker mycket om att jobba med. Pjäsen är underhållande, men är ingen komedi. Jag vill inte spä på gamla fördomar och klyschor om kvinnor i övergångsåldern. Nina och André är mästare på att hitta den rätta balansen mellan humor och allvar.  

Vad har du insett om klimakteriet under din skrivprocess? 

Att det som händer rent biologiskt i kroppen egentligen är det minst intressanta. Det som händer med en som person på ett samhälleligt plan är mycket intressantare. Det finns mycket okunskap om menopausala kvinnor, trots att de genomgår en process som på många sätt kan jämföras med puberteten. Kvinnor skulle behöva mera förståelse och stöd.  

Vad är det bästa med menopausen?  

För mig personligen är det bästa att jag inte längre är fertil. Och det lugn som infaller efter den turbulenta övergången. Jag har gått igenom ännu en livsfas vilket innebär att jag förhåller mig aktivare till mina livsval.  

Hur skulle du beskriva den här pjäsen? 

Den är fartfylld, orädd och tankeväckande! Framför allt ser den på kvinnor med en öm blick.