Hur gestaltar man en verklig person på scenen? Vad händer när en privatperson kontaktar en dramatiker med ett tema som blir till en pjäs? I vår podd möter du regissören och dramatikern Milja Sarkola samt skådespelaren Anna Hultin som berättar om arbetet med Förgät mig. Här kan du läsa delar ur samtalet – men vi rekommenderar att du lyssnar på podden för hela upplevelsen!
Svenska Teatern Podcast
Lyssna på första avsnittet i vår nya podcast
0 / 0
Podden på Spotify
Några frågor och svar från podden med Milja Sarkola och Anna Hultin
Vad handlar pjäsen om?
Milja: Förgät mig kretsar kring en kvinna i pensionsåldern som har en lång karriär inom EU-administrationen bakom sig. Hon kallas Gunnel i pjäsen, men är baserad på en verklig person. Temat är oviljan att bli ihågkommen – en motreaktion mot vår individualistiska tid där alla ska synas och lämna spår.
Hur började samarbetet med Gunnel?
Milja: Det började med att hon kontaktade mig med ett tema som blivit aktuellt för henne i samband med pensioneringen. Vi inledde med samtal, som blev till intervjuer och sedan en skrivande dialog. Hon har själv formulerat många av sina repliker, vilket har gett karaktären en stark autenticitet.
Hur är det att gestalta en verklig person på scenen?
Anna Hultin: Det är inte en dokumentär, utan en fiktiv karaktär baserad på dokumentära fakta. Jag gör inte ett porträtt av Gunnel, utan spelar rollen som är skriven. Det finns ett ansvar att göra rättvisa åt en person som lever, men samtidigt är det teater – fiktion.
”Pjäsen synliggör en norm som många tar för given”
Vilka teman lyfter pjäsen?
Milja: Samtalet berör ensamhet, normer och tvåsamhetsideal. Gunnel lever ensam och trivs med det, vilket väcker frågor om hur samhället ser på singelliv och självständighet. Pjäsen synliggör en norm som många tar för given.
Finns det en paradox i att Gunnel inte vill bli ihågkommen – men nu är huvudperson i en pjäs?
Milja: Ja, men hon har en pseudonym, så jag tänker att det är konsekvent.
Anna: Men nog är det lite paradoxalt. Bara för att det är en berättelse så betyder det inte att hon inte blir ihågkommen.
Milja. Sant, men det jag skulle vilja lyfta fram är kanske en motreaktion vår individualistiska tid. Hon motsätter sig hur vi lever för att bli ihågkomna.
Anna. Det tänker jag också att det handlar om. Det är mycket mer en reaktion mot det här, jag, jag, jag – jag skall synas överallt och lämna spår.
Varför är pjäsen flerspråkig?
Milja: En tredjedel av replikerna är på engelska, vilket speglar arbetslivet inom EU och ger autenticitet. Det öppnar också föreställningen för engelskspråkig publik i Helsingfors.
Pressröster om Förgät mig
”När man läser pjäsen tycks Gunnel rätlinjig, sluten och nöjd. På scen bräcker Hultin upp ett uppenbart självbedrägeri. Den märkliga belåtenheten man tyckte sig ana i texten är inte lika given. Snarare får man följa Hultins skickliga undanmanövrar, psykets konflikter i öppen dager.”
HBL/Rakel Similä
”Jag vill tacka Svenska Teatern för denna produktion. Det är så här jag vill uppleva teater: modigt, mänskligt, språkligt levande och med en form som vågar utmana samtidigt som den berör”
”En lek med dramaturgi, det är den här föreställningen rakt igenom. Jag uppskattar när man vågar utmana hur en pjäs ”ska” vara uppbyggd. Milja Sarkola, som både skrivit manus och regisserat, sitter själv med på scenen och bryter illusionen med kommentarer, frågor och nyanserade invändningar till huvudkaraktären Gunnel – gestaltad av Anna Hultin med en intensitet som känns lika stillsam som ofrånkomlig. Det är ett intressant grepp…
…Föreställningen Förgät mig är en sådan teaterföreställning som inte är klar när ridån går ner. Den fortsätter att röra sig i kroppen, som om något i en själv plötsligt blivit mer synligt mera närvarande.”
”Manuset är skrivet som en dialog mellan dramatikern Sarkola och pseudonymen Gunnel, och för att Hultin ska ha en motspelare i sin argumentation har man tagit det logiska beslutet att låta Sarkola agera motspelare, ibland utanför och ibland på scenen, och det är helt rätt.”
”Det här en tankemässigt mycket stimulerande pjäs, såväl filosofiskt som psykologiskt”
”Scenografin är generellt värd att lyftas fram; med små nästan omärkbara medel gör den stora saker och på det sättet blir den samtidigt en sinnebild för varje individs betydelse här i världen.”
”Och visst får den rutinerade Anna Hultin pjäsen att lyfta. Hennes Gunnel är och ska vara gravallvarlig, torr, motsträvig, jobbig och ändå på något sätt sfinxaktigt fascinerande. I den här rollprestationen får hon avsiktligt lägga sordin på passionen för att framstå som så självutplånande som möjligt…
…Som en uppfriskande ljusglimt i helheten är Hanna Mikanders ljuddesign och musik. Det finns någonting behagfullt och nostalgiskt i pjäsens ljudvärld”
Arbetarbladet/Topi Lappalainen
”Uuden, osin dokumentaariseksi nimetyn, näytelmän syntyhistoria ja -prosessi on mielenkiintoinen, ellei jopa uniikki”
Esityksen huumori on nautittavaa ja kuivaa: esimerkiksi Gunnelin jokavuotiseen joulutraditioon kuuluu että sisko soittaa ja pyytää häntä joulunpyhiksi perheensä luo, ja Gunnel kieltäytyy.
Förgät mig
en nyskriven pjäs av Milja Sarkola
Förgät mig är ett nyskrivet samtidsdrama om Gunnel, som är på väg att gå i pension från en ledarställning inom EU-administrationen. Gunnel är noga med att slippa sentimentalitet i livets alla skeden och vill inte lämna några spår efter sig.
Gunnel går mot strömmen, hon lever inte i ett parförhållande och hon har inga barn. Hennes livsval väcker starka åsikter och reaktioner i alla hon möter. Vilka ideal och värderingar projicerar omvärlden på henne? Medvetet eller omedvetet. Hur skulle världen se ut om fler var som hon?
Varför känns tanken på att bli ihågkommen skrämmande? Har Gunnel inte levt om hon inte lämnar några synliga avtryck?
Med sin lågmälda humor skapar Sarkola en träffsäker pjäs som utmanar våra normer och projiceringar i en individualistisk värld. Gunnel och berättelsen om hennes val att frivilligt leva ensam är en sann historia som inspirerat Milja Sarkola att skriva sitt nyaste verk Förgät mig.