Inspicient Lina Jonasson är bossen på scenen

Strax innan klockan slår elva hörs en röst från högtalarna inne i huset. ”Gomorron allesammans, idag repeterar vi på Stora scenen…”
Det är Lina Jonasson, en av Svenska Teaterns inspicienter, som glatt kallar alla skådespelare på plats.  

Lina Jonasson började jobba som inspicient på Svenska Teatern 2008 och är numera huvudinspicient. Före det hade hon samma uppgift på Lilla teatern i två år. Men vad gör en inspicient egentligen?

– Jag koordinerar och informerar alla avdelningar om repetitionsperioden och om våra föreställningar. Jag jobbar med regissören, med ljud, ljus, scentekniken och skådisarna. Man är hela tiden närvarande på scenen och ser till att allt löper på som det skall. En inspicient fyller på där det behövs. Man är lite bossen på scenen, spindeln i nätet och oljan i kugghjulen samtidigt.

Det är alltså många saker som inspicienten behöver hålla reda på. Men hen behöver också vara uppmärksam på situationer som kan inträffa oförhappandes under både föreställning och repetition. 

– Ibland kan det hända att någon skadar sig, någon blir sjuk eller att något annat oväntat händer. Vi har också mycket teknik som för det mesta löper smidigt, men händer det något är inspicienten den som får gripa in och hitta den bästa lösningen för alla avdelningar.

Det är dock sällan det händer någon olycka, men en inspicient är en arbetsledarare som alltid behöver vara på plats.

– Mest är det scenteknisk personal och skådespelarna här på scenen som behöver en inspicient. Det är vi som ser till att allt rullar på och att alla har den information de behöver för att kunna göra sitt jobb och känna sig trygga på sin arbetsplats.

Att alla känner sig säkra på sina uppgifter är A och O för att nå fram till en lyckad premiär. Då skall det inte finnas några orosmoln eller oklarheter.

– Jag vill vara på allas sida med produktionen i fokus så att vi når premiären enligt tidtabell och underlätta för alla avdelningar att nå vårt mål.
Inspicienten är som skådespelarnas högra hand. Vi sköter om deras tidsschema och bevakar deras rättigheter, som att hålla pauser och reservera tid för att både sminka och sminka av sig till exempel. Det gäller att följa det som står I kollektivavtalet.

– Det är ett pussel att hålla alla tidtabeller. Ibland får man räkna sekunder för det är så dyrbar tid vi har på scenen, då den största delen av repetitionstiden sker i andra utrymmen.

Et ole hyväksynyt markkinoinnin evästeitä nähdäksesi videon.

Muuta evästeasetuksia

Du måste våga ta tag i saker

Lina Jonasson tycker att inspicientjobbet är ett av de roligaste jobben man kan ha. På frågan vad som krävs av en inspicient för att utöva yrket säger hon att man skall var väldigt lyhörd.

– Det är bra om man har förmåga att förutse situationer så att man helst är steget före regissören. Man bör kunna bedöma åt vilket håll vi är på väg med en produktion, fånga ögonblicken och våga ta tag i saker och lösa eventuella problem, säger hon.

Det harmar Lina att hon inte antecknat allt som hänt under de 17 år hon arbetat med teater.

– Det finns så många minnen, massor med trevliga saker som hänt och överraskande moment. Det är ju trots allt människor vi jobbar med, så varje dag händer det någonting nytt. Jag har svårt att lyfta upp något specifikt, det tar lite bort den här teatermagin. För min uppgift är ju att lösa saker så att publiken inte ens märker att det uppstått något problem. En trollkarl skall inte avslöja sina knep, ler hon lite hemlighetsfullt.

Jag mimade för jag kan inte sjunga.

Men en episod vill hon ändå berätta om. En inspicient skall ju inte synas på scenen, men en gång hamnade hon verkligen i rampljuset.

– Vi hade många sjuka medverkande i Kristina från Duvemåla. Jag försökte lösa alla luckor så att vi inte skulle behöva ställa in föreställningen. Normalt har vi ett backupsystem så att det går att spela föreställningen och att det ser bra ut även med bortfall ur ensemblen. Men det var en scen där det inte fanns en annan lösning än att jag själv fick rycka in.
– Jag klädde mig i en stor fin krinolinklänning och skulle ha ett champagneglas i handen. Vi skulle spela en festscen som utspelade sig i New York. Jag mimade för jag kan inte sjunga. Vi stod på stora lådor som sköts fram och när jag fick se publiken fick jag nästan en panikkänsla. Jag insåg att min plats var bakom scenen och tänkte att det här gör jag aldrig på nytt, skrattar hon.

Lina har svårt att välja någon favoritpjäs som hon jobbat med, men nämner ändå farsen The Play That Goes Wrong.

– Där hände så otroligt mycket också bakom scenen hela tiden och så var det helt härligt att höra hur publiken skrattade.
– Jag vill också lyfta fram Kristina från Duvemåla. Det var en jätteproduktion och att vi klarade av att göra den så fint i samband med totalrenoveringen av huset var en ren arbetsvinst, minns hon.

Den perfekta mixen

I snart 16 år har Lina alltså jobbat på Svenska Teatern och hon tycker fortfarande att varje dag är inspirerande och rolig.

– Det är olika produktioner med varierande innehåll, nya arbetsledare i det konstnärliga teamet och nya artister. Man får hela tiden impulser och får möta spännande människor. Arbetsutrymmet byts också för varje pjäs eftersom vi har en ny scenografi på scenen. Men samtidigt har jag mitt trygga och härliga nätverk, ett proffsigt gäng med kolleger som jag känner och litar på till hundra procent. Det känns som den perfekta mixen.

Till slut vill Lina tacka publiken för att den kommer till teatern.

– Vi känner av era reaktioner och hör era skratt också bakom scenen. Det är verkligen skönt att få det gensvar som publiken ger!