”Paras näkemäni Hamlet”, ”Shakespearen henki huokuu” ★★★★
Vaikka Jesper Fransson ei suurelle yleisölle vielä paljon sano, mutta hänestä tullaan kuulemaan kyllä vielä.
Franssonin suoritus Hamletina oli todella ammattitaitoista ja hän herätti roolihahmonsa eloon aivan erityisellä tavalla. Tapa, jolla hän kantoi hahmoaan läpi näytelmän, oli jotain ihailtavaa. Hän ei missään kohtaa mennyt yli, vaan Shakespearen henki säilyi Hamletin hahmossa läpi näytelmän.
Esiin on nostettava myös Ofeliaa näyttelevä Sonia Haga, Franssonin tavoin nuori tulevaisuuden näyttelijälupaus näytti lavalla upeaa osaamistaan.
Vaikka oma otantani Hamleteista on hyvin niukka, voin silti todeta tämän Svenska Teaternin version olevan paras näkemistäni Hamleteista. Nimenomaan se, mille annan runsaasti arvoa, on se Shakespearen tyyli ja puhetapa, joka kuului sieltä. William Shakespearella oli omintakeinen tyylinsä kirjoittaa ja on aina hienoa, kun tuo tyyli tulee myös näytelmässä esiin, koska se tyyli nimenomaan tekee Shakespearen näytelmästä Shakespearen näytelmän.
”Täsmäosuma”
Täsmäosuma. Vladimir Vysotskin jälkeen hurjin näkemäni Hamlet, kaiken kehään laittava Jesper Fransson, ja yksi väkevimmin minuun vaikuttaneista teatteri-illoista Svenskanin esityshistoriassa. Superlatiiveja? Saa olla.
Ensiesitys ajastettiin päivään sen jälkeen, kun maailmanvalta siirtyi yhä tiukemmin populistiselle lippalakkipäiden ääriliikkeelle ja monen alalajin rikoksista syytetylle/tuomitulle valekuninkaalle.
Tuskaiseen ristiinnaulittuun itsensä vertaavan Hamletin, sijaiskärsijän, jokainen teko ja sana johtavat yhä syvempään kadotukseen. Usko, rukous ja anteeksianto? Ei toimi?
Palatsien harmailla, värinsä menettäneillä takapihoilla näytellään mykistävää ajankuvaa. Ei vain teatteria teatterissa. Lopuksi hiljaisuus. Ei näy Norjan Fortinbrasia jatkamassa hovien historiaa. Seuraava sukupolveni, Anna, ja minä oltiin yhtä järkyttyneitä.
En spoilaa enempää. Onnea ohjaaja Dritëro Kasapille ja koko upealle tiimille 
.
Kirsikka Moring: Entinen pääkriitikko Helsingin Sanomissa (koko arvostelu tulossa Verde-lehdessä.
Drïtero Kasapi kutsuu tulkinnassaan yleisön todistajaksi juhliin
Mustaan pukuun sonnustautunut Ofelia (Sonia Haga) vinguttaa räkäistä kitarasooloa Svenska Teaternin suurella näyttämöllä…
Jesper Franssonin Hamletin epäröinti koston ja inhimillisyyden välillä vakuuttaa. Fransson tulkitsee vimmaisesti koko Hamletin tunteiden kirjon…
On tulkinnassa myös monia oivalluksia ja koomisia kevennyksiä. Sortsiasuiset collegepojat Rosencrantz ja Guildenstern (Patrick Henriksen ja Dennis Nylund) naurattavat hetken.
Hienoin oivallus on Hamletin kuuluisan pääkallo-monologin siirtäminen näyttelijäseurueen esitettäväksi Hamletin ohjeistuksessa, mikä tuo siihen uutta syvyyttä. Mainion tulkinnan tässä tekee Mitja Sirén.
Helsingin Sanomat / Laura Kytölä
Arvostelut ruotsiksi:
Att gilla eller inte gilla Hamlet?, det är frågan när kritikerna får säga sitt. Många gillar regissör Dritëro Kasapis djärva förädlade och moderna version av Shakespeares mästerverk medan andra hade önskat att han kunde gått ännu längre. På sociala medier hörs också röster att man velat se en mer klassisk version, medan till exempel Ny Tid skriver “faktum är att mycket mer klassisk Hamlet än så här får man nog leta efter på teaterscenerna i dag.” Läs vår sammanställning och bedöm själv. Hamlet har väckt diskussion i över 400 år.
”Hamlet som tragisk krönika där allvar och komik vävs in i och stöder varandra”
“Tillräckligt ofta spelas Shakespeares poetiska existentiella finurliga text fram på ett sätt som når fram. Tillräckligt ofta får ensemblen mig att förstå varför Hamlet är en klassiker. Tillräckligt ofta trivs jag och berörs jag. Och tillräckligt ofta gillar jag Sonia Hagas och Jesper Franssons nerviga uttryck som Ofelia och Hamlet.
De ger liv åt den mening som Dritëro Kasapi själv komprimerat sin registrävan med: ”kärlek, tvivel och generationsuppror…
..Förutom den medryckande inledningen tänker jag på scenografin, ett slags ödslig tidlös bunkerstämning som symboliserar både Hamlets inre men också en värld under hot, den krigiska och otrygga värld som omger både oss och pjäsfigurerna. Med små medel förvandlas bunkern till festsal och fäktningsarena och korridorer, och hur vålnaden krälar upp ur sin grav är ett konststycke i sig.
Svenska Teatern sätter upp en utmärkt Hamlet för nybörjare
”Med en intim, avskalad och komprimerad bearbetning av Shakespeares klassiker försöker regissören Dritëro Kasapis sig inte på någon ambitiös nytolkning. Hamletkonnässörer kan känna sig snuvade på konfekten, men ibland är det skönt att låta klassiker vara klassiker, skriver Janne Wass.
Många skulle säkert ha önskat sig en modigare adaption av klassikern – en tydligare egen tematik eller en mer nyskapande tolkning. Varför sätta upp en pjäs som alla redan känner till utan att tillföra något nytt? Å andra sidan, varför inte? Jag finner själv att det är uppfriskande att se Shakespeare i klassiskt snitt, att få fördjupa sig i texten och tematiken i stora drag så som de ursprungligen är skrivna.
Det är en stark ensemble av veteraner och nykomlingar som bär denna föreställning. Jesper Fransson, nyutexaminerad från Teaterhögskolan, är ett namn att lägga på minnet. I Franssons tolkning är det Hamlets ömklighet och tvivel som ligger i fokus, samtidigt hans spjuveraktiga genialitet och elektriska energi förmedlas explosivt av Fransson. På tal om energi är det alltid en fröjd att se Sonia Haga på scenen. Med urstark scennärvaro och en ofta härlig glimt i ögat är hon en Ofelia för vår tid.”
NY TID / Janne Wass
Punkig Hamlet slår an samtidens strängar
Klassikernas klassiker, William Shakespeares Hamlet – vad ska man säga? Pjäsens djup gör den njutbar även i modern tid.
För det första kan man säga att det fina med klassiker är att något i dem lyckas vara ständigt aktuellt, från årtionde och århundrade till nästa. Klassiker vilar på allmänmänsklig tematik om livets stora frågor om makt, moral, kärlek, sorg, vänskap, svek. Därför fungerar de och därför är de värda att sättas upp. Detta gäller i högsta grad den stora tragedin Hamlet som nu spelas på Svenska Teaterns stora scen. Det är 60 år sedan sist just här…
För det andra, när det gäller Shakespeare, är texten så skickligt skriven att man häpnar. Häpnar över vilken psykolog skalden varit, vilken skarp iakttagare av mänskligt beteende i alla dess komplicerade motsägelser. Det är detta djup som gör pjäsen njutbar.”
VÄSTRA NYLAND / Sonja Vuori
En kompromisslös uppsättning av Hamlet sviker inte
”Hamlet i regi av Dritëro Kasapi är en upplevelse som man antingen älskar eller hatar. Kasapis uppsättning är kompromisslös och djärv. Här har det inte grubblats att sätta upp eller icke sätta upp utan man har skridit till verket med en smittsam energi.
Efter en häftig start är det svårt att överträffa den explosionsartade inledningen, men skådespelarna sviker inte utan står på sig in i det bittra slutet av den klassiska tragedin. Kasapi har tidigare regisserat Hamlet på Örebro Teater år 2013.
Jesper Franssons Hamlet är passionerad, inspirerande och övertygande. Den enda som stundvis överglänser Franssons starka prestation är den finlandssvenska skådespelaren Sonia Haga, vars Ofelia matchar hans Hamlet.
Kasapi har varit nytänkande på ett bra sätt. En stel och trist version som inte alls vågar avvika från traditionen passar någon helt annanstans än på Stora scenen. Därför har det varit rätt beslut att släppa Kasapi loss och inleda pjäsen så att skådespelarna, inte minst Sonia Haga, får ordentligt rocka loss.”
ARBETARBLADET / Topi Lappalainen
En Hamlet för vem som helst på Svenska teatern
Hur ska man älska när tiden är ur led? Hur ska man göra rätt? Först har man gruvlig ångest, och så gör man fel i alla fall. Det är kärnan i urtragedin Hamlet, och denna kärna, i sin effektiva enkelhet, får publiken se i höstens uppsättning på Svenska teatern. Gemene teaterbesökare, som i höst tar sig till den finlandssvenska nationalscenen i Helsingfors för att se världens kändaste tragedi, Hamlet, kan den här gången räkna med att hänga med i handlingen.
“Bara Shakespeares text är ett smörgåsbord, om man alltså inte skulle förstå något annat, och det finns nyansrika, humoristiska, självlysande översättningar till svenska.”
”Britt G. Hallqvists svenska översättning är lätt att ta till sig, energisk och konkret i sina bilder. Stilen är såklart förhöjd och det är tydligt att huvudrollsinnehavaren Jesper Fransson hanterar den starkast med melodi och förståelse för bildspråket.
Också Sophia Heikkilä som drottningmodern Gertrud och Mikael Andersson som Ofelias far Polonius handskas behagligt med replikerna.
Pjäsen är förkortad och bearbetad, men att texten ändå framträder tydligt och inte överröstas, är behållningen i Kasapis iscensättning.”
HBL / Isabella Rothberg (betalmur)
”Det är oerhört spännande att få känna en sådan kontakt till vår egen historia”
Svenskfinlands vassaste kritiker samlas för passionerade diskussion.
Teaterkritikerna Tomas Jansson och Janne Wass pratar med kulturredaktör Simon Karlsson om Hamlet i Kritikerpodden (lyssna).
Rakkaus, epäröinti ja sukupolvikapina kantavat Dritëro Kasapin Hamletia
Hamletin ja Shakespearen pikaopas – viidessä minuutissa asiantuntijaksi!
Shakespearen ajaton mestariteos Hamlet herää eloon uudistuneena Dritëro Kasapin ohjauksessa
Hamlet – Klassikoiden klassikko
William Shakespearen ajaton mestariteos Hamlet herää uuteen eloon Drïtero Kasapin ohjauksessa
Maailman kenties tunnetuin näytelmä, jossa tuskainen nuorukainen pitelee kädessään pääkalloa, on monille suorastaan teatteritaiteen symboli. Lukuisat teatterintekijäsukupolvet ovat tulkinneet omaa aikaansa Hamletin kautta, ja näytelmä on saanut kerta toisensa jälkeen uutta ajankohtaisuutta.
Kansainvälisesti arvostettu ohjaaja Dritëro Kasapin tulkinta keskittyy sukupolvien väliseen konfliktiin, jota Hamletissa kuvataan ja joka on ajankohtainen meidänkin päivinämme.
Maailma on juuri nyt kuin tulipalon keskellä useiden sotien ja koko ajan etenevän ilmastokatastrofin kurimuksessa. Myös Hamletin maailmassa soditaan ja tuhon uhka väijyy koko ajan taustalla. Kasapin tulkinnassa nuorten päähenkilöiden Hamletin ja Ofelian arvot ja elämänkatsomus riitelevät vanhemman sukupolven itsekkään ja piittaamattoman elämäntavan ja selkärangattomuuden kanssa.
Kasapi on tiivistänyt tekstiä ja karsinut rooleja, mutta kaikki Hamletin teemat ovat jäljellä, ja ne nousevat esiin voimakkaampina meidän aikaamme ajatellen tässä rajussa ja polttavassa tulkinnassa.