Alla barn behöver en trygg uppväxt fylld med kärlek och omsorg. Den trygga vuxna behöver inte alltid vara ens mamma eller pappa, det viktigaste är att någon lyssnar, att man får bekräftelse och känner sig meningsfull. Så vilka är de här speciella vuxna, och på vilka olika sätt kan ett speciellt band uppstå?

När ”Maria” var 6 år förändrades hennes liv. Hon blev storasyster. Förhållandet till mamma och pappa var kärleksfullt och uppväxten trygg, men den nya familjemedlemmen ändrade på dynamiken hemma. Föräldrarnas uppmärksamhet riktades mot bebisen och Maria kände att hon inte längre var i fokus.

Jag kan knappast säga att jag var ett bortglömt barn, men visst kände jag mig mindre sedd när jag fick ett syskon. Då blev mormor mitt allt.  Hon var kvick och en rolig person som var högt uppskattad i sin omgivning, och ställde upp för mig i både vått och torrt. Det räckte med att jag lyfte på luren och berättade att jag ville ses, och snart satt jag i en taxi på väg till mormor. Hon förstod mig på ett speciellt sätt, som mina föräldrar inte gjorde. Jag kunde lita på henne till 100 procent.

”Maria”

Gränser och rutiner är viktiga

Att bli sedd är viktigt för alla. Men de gränser och rutiner som vuxna sätter är också viktiga, de ger trygghet. ”Emilia” längtade efter både gränser och stabilitet.

Jag är dotter till en ensamstående förälder. Min mamma arbetade långa dagar som företagare och jag blev van vid att vara ensam hemma fram till läggdags. Min mamma var också allvarligt sjuk från det att jag var tio tills att hon dog, när jag var ung vuxen. Under den tiden fann jag trygghet i balettläraren, som var en auktoritet för mig. I danssalen fanns det gränser och rutiner som tröstade. Jag behövde inte vara rädd för att något hemskt eller överraskande plötsligt skulle hända. Utanför salen var jag alltid ensam med mina rädslor.

”Emilia”

”Jennas” dramalärare blev mer som en vuxen kompis.

Min teaterlärare väckte mitt teaterintresse, en kär hobby som senare skulle bli mitt yrke. Varje onsdag eftermiddag när jag tog mig till dramaklubben, såg jag lika mycket framemot att träffa henne, som resten av gruppen. Hon kändes nästan mera som en vuxen kompis, än en lärare. Jag tänker ofta på om hon vet hur mycket hennes närvaro i min barndom betydde för mig.

”Jenna”

Trygghet viktigt för utvecklingen

Vuxna ger barn en alldeles särskild trygghet som kompisar aldrig kan ge, säger Radio Popovs författare Anja Portin. Starka band till en trygg vuxen lär barnet spelreglerna för hur man är mot andra människor och ger bättre chanser att hitta en plats i samhället.

Alltid behöver personen inte vara en förälder, viktigast är att det finns någon som lyssnar.

– Vi behöver någon som intresserar sig för vad vi gör och vad vi är. Barn behöver bli sedda och hörda.

Omsorg och vård räcker således inte för en balanserad uppväxt. Barnet ska också sporras till att hitta sina styrkor och bygga upp självtillit. Det ger goda förutsättningar för barnet att utveckla sin person och personlighet.

– Man måste ge barnet tid och utrymme att pröva och hitta sin plats, säger Portin.

I Portins bok hittar den nioåriga huvudpersonen Alfred sin trygga vuxna i Amanda, en mystisk tidningsbärare som han blir vän med. Uppmuntrad av Amanda startar Alfred Radio Popov, ett radioprogram för bortglömda barn.

– Genom radiosändningarna får Alfred en egen röst och uttryck för sina tankar. Samtidigt ger de nattliga sändningarna styrka och hopp till lyssnarna.