Amos Anderson kom från enkla förhållanden men byggde upp Finlands största förlags- och tryckerikoncern. Som en ovanligt skicklig företagsledare hade han förmågan att förutse samhällets utveckling och vågade ta tillfället i akt. Men gav rikedom verkligen lycka åt den evige spekulanten? Regissören Kari Heiskanen sätter nu upp pjäsen om Amos. Han och Stefan Björkman, Konstsamfundets vd och en sann Amos-kännare, träffades i Andersons hemmuseum för en intervju.

Affärsgeni. Börsspekulant och grynder. Riksdagsman. Chefredaktör. Konstmecenat. Finlands rikaste ungkarl. En äkta self made man. Patron.

Amos Anderson (1878–1961) kan beskrivas på oändligt många sätt, men så är hans livsgärning också häpnadsväckande.

Anderson kom från en enkel bakgrund, men lyckades under 1900-talets första decennier snabbt bygga upp ett affärsimperium. I det ingick Finlands första reklambyrå, Nordens största stentryckeri, tidningar och förlag, pampiga stenhus, en stor andel av Stockmanns aktier och mycket övrig egendom. Han var SFP-riksdagsman och Hufvudstadsbladets chefredaktör, och utökade sin makt och sina nätverk med förtroendeuppdrag i försäkringsbolaget Kaleva och i Sampos styrelse.

Amos byggde upp företag under två världskrig

Hur kommer det sig att han blev så framgångsrik, den unge mannen som kom till Helsingfors från Kimito med tomma händer?

”Anderson kunde se bortom horisonten och i vilken riktning samhället var på väg. Dessutom hade han en uppenbar förmåga att ta tillfället i akt”, menar Konstsamfundets vd Stefan Björkman. Speciellt imponerad är Björkman av Andersons förmåga att röra sig i de mest olika sammanhang. Anderson inledde sin bana i storfurstendömet Finland, byggde upp sina företag under två världskrig och ledde dem ännu i Kekkonens Finland.

Riskfyllda affärer med lånade pengar

Det som tände Amos Andersons gnista för en karriär som affärsman var ett arbete som försäkringsaktuarie. I början av 1900-talet var utbudet av utbildningar skralt, och han utbildade sig i Tyskland och England och utvecklade samtidigt sina affärstalanger.

Snart beslöt Anderson att grunda sitt första företag, Försäkrings Tidskrift, som fokuserade på nyheter inom försäkringsbranschen, och som snart fick en efterföljare i ekonomitidskriften Mercator. Under en resa till Berlin insåg han att reklam var en guldgruva för tidningarna, och grundade därför en reklambyrå. Nu var fröet till det som skulle bli Finlands största förlags- och tryckerikoncern sått.

Första världskrigets oroligheter medförde ändå förluster för många tryckerier, och Anderson insåg att det var dags för nästa drag. År 1916 tog han kallsinnigt 24 olika lån och köpte ut sina konkurrenter på marknaden. Samtidigt kom han över värdefulla tomter och fastigheter i Helsingfors stadskärna.  Inflationen skenade och skulden krympte snabbt – och Andersons förmögenhet växte med fart.

”Inom försäkringsbranschen hade Anderson lärt sig hur man kunde utnyttja säkerheter och skulder. Även om Anderson använde sig av många belåningar, lyckades han göra det relativt kontrollerat”, säger Björkman och förmodar att inflationen gjorde sitt till.

Wallenbergarna förebilder

Andersons framsynthet visade sig i hans beslut att köpa tryckeribolagens välfyllda papperslager redan innan andra världskriget bröt ut. På så sätt kunde koncernens tidningar ges ut som vanligt, och även en hel del statliga tryckeriprodukter, medan konkurrenterna led av pappersbrist.

Björkman menar att Anderson var en evig spekulant, som förhandlade fram bra avtal för sig själv, samtidigt som han donerade pengar för att understöda vetenskap och konst. Anderson använde ibland sin makt hänsynslöst, men såg sig själv som en byggare av ett bättre Finland. Inspiration till sina djärva affärer fann han hos förebilder utomlands, såsom de svenska Wallenbergarna.

Som politiker var Anderson däremot försiktig, och tog varken som riksdagsman eller som Hufvudstadsbladets chefredaktör tydlig ställning mot de högerextrema rörelserna IKL, AKS eller Lapporörelsen.

”Han ville förmodligen skydda sina affärsintressen”, säger Björkman.

En ensam miljonär

I dag förknippas Andersons namn med speciellt konstmuseet Amos Rex och Konstsamfundet, som den ensamstående Anderson grundade. Stiftelsen, som stöder finlandssvensk kultur, konst och vetenskap, har numera en förmögenhet på cirka 700 miljoner euro.

Även om Anderson ofta syntes i Helsingfors och Stockholms societetsliv och tillgångarna gav honom alla möjligheter, förmodar Björkman att han var en väldigt ensam människa. Den fattiga barndomen, det glädjelösa hemmet och hans närmastes mentala problem och alkoholism hade gett honom mindervärdeskomplex, vilket ständigt drev honom till mer framgång och större uppskattning.

”Amos anförtrodde sig åt ytterst få. Han följde alltid sitt hjärta,”, menar Björkman.

Hans dystra personliga historia tycktes ge honom en större förståelse för människors känslor, jämfört med många andra makthavare.

”Som företagsledare styrdes han inte av kalkylblad”, säger Björkman.

Det som gav Anderson kraft var konst och teater, något han passionerat ägnade sig åt hela livet. Också tron hade en så viktig roll i hans liv att han till och med lät bygga ett kapell i sin bostad på Georgsgatan.

Stor andlig kraft

I höst får publiken chansen att dyka ner i Amos Andersons fascinerande historia när den nyskrivna pjäsen Amos A får urpremiär på Svenska Teaterns scen i september. Manuset är skrivet av Gunilla Hemming, och för regin står Kari Heiskanen, som fascineras av Andersons många kontraster och komplexa personlighet.

”Anderson råkade säkert ofta vara rätt man på rätt plats vid rätt tidpunkt. Men han förmådde också leda sina företag oerhört skickligt, vilket aldrig hade lyckats utan en stor portion energi och andlig kraft.”

Regissör Kari Heiskanen säger att utgångspunkten för att skildra Amos Anderson som person är ett försök att förstå vilka möjligheter han egentligen hade att påverka sin omgivning.

”Genom att närma sig frågan om hans förmåga att påverka sin omgivning, framträder både styrkan och svagheten i hans karaktär – de dolda drivkrafterna bakom hans handlingar och den fasad han skapade för offentligheten. Jag kan inte låta bli att fråga mig själv hur en så känslig och skör man orkade bära de enorma krav som samtiden lade på honom. Vilken värld och vilka människor var det han flydde till när han sökte sinnesro? Amos verkade i många olika roller, men vem var han egentligen?”, säger regissör Heiskanen.

En pjäs som ger en djupareförståelse för Amos Anderson

Amos A lämpar sig mer än väl för Svenska Teaterns scen, inte minst eftersom Anderson spelade en avgörande roll i teaterns restaurering på 1930-talet – och till och med själv stod för regin i flera pjäser. Han stod också teaterchef Nicken Rönngren mycket nära, något som skildras ingående i Svenska Teaterns höstsatsning AMOS A.

”En stor scenisk gestaltning på en professionell scen av Amos Andersons liv har inte gjorts tidigare och det ankommer utan tvivel på Svenska Teatern att göra en sådan”, säger teaterchef Joachim Thibblin.

”Att skildra Amos Andersons liv är en utmaning och en ära. Hans arv fortsätter att påverka vårt samhälle, och genom denna pjäs vill vi erbjuda publiken en djupare förståelse för människan bakom legenden.”

Text: Hanna Säntti (redigerad till svenska med tillägg, Svenska Teatern)