Två skådespelare spelar Tove Jansson - Ylva Ekblad och Alma Pöysti

26.10.2016 kl. 20:01
Det är måndagen den 24 oktober. Alma Pöysti och Ylva Ekblad har just träffats för att åka till en fotoateljé på Drumsö. Svenska Teatern skall lansera pjäsen TOVE av Lucas Svensson. Det är ännu en och en halv månad tills de skall börja repetera. Regissören har de ännu inte träffat. Allt är väldigt nytt. Teaterns dräktdesigner och maskör förvandlar Alma och Ylva till den yngre respektive äldre Tove Jansson. Det är när de själva ser sig i spegeln som vi märker att processen har börjat. Känslan av att se sig själv som en av Finlands stora ikoner kan kännas märklig. Nu skall de fotograferas för affischen och vi passar på att göra en liten intervju inför presskonferensen på Helsingfors Bokmässa tre dagar senare. Där skall teatern avslöja att det är de två som skall spela Tove Jansson i vinterns storproduktion. Medan Ylva ännu rättar till det sista för att efterlikna Tove så mycket som möjligt, hör vi vad Alma Pöysti har för tankar kring processen.

Läs mer om pjäsen

Alma Pöysti – den yngre Tove

- Det är en fantastisk text och en så otrolig människa att få gestalta, så jag kunde absolut inte tacka nej. Jag tar helt enkelt en paus från Stockholms Stadsteater där jag arbetat lite över ett år nu. Jag tycker att Lucas Svensson har lyckats fånga Tove som människa och konstnär. Han beskriver hennes sökande efter en identitet och målar med ett fint språk den skapandeprocess hon genomgår och de frågeställningar hon möter. Pjäsen behandlar också intressanta tider kring krigen med hennes egna uppror, protester och mod. Vi får en inblick i en del av hennes värld där man kan se vad som har gjort hennes val så modiga.

- Jag känner stor ödmjukhet och respekt inför möjligheten att få komma in under huden på Tove och lyfta fram henne i ljuset på vår svenska nationalscen. Hon hör hemma överallt, men jag tycker det är fint att vi lyfter fram Tove med en pjäs om henne nu när Finland fyller 100 år och Svenska Teatern 150. Hon hör till en av våra största konstnärsgestalter. Tove är lite äldre än Finland, hon föddes 1914 så hon har varit med hela vägen under tiden då vårt land har formats och fått en egen kulturell identitet. Det är också befriande att få göra en roll som handlar om konstnären Tove och inte så mycket om "Muminmamman." Pjäsen handlar visserligen också om de dilemman hon ställs inför med sina skapelser, jag menar "vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?"  Vad händer då hennes produktion blir tillgänglig för en större publik och den börjar leva sitt eget liv? Tove målade hela tiden, hon var en otroligt produktiv allkonstnär med så många olika uttrycksmedel. Men muminfigurerna och skrivandet tog kanske i något skede överhand även om hon starkt identifierade sig som konstnär. Hon hade en så stark vilja och moral kring sitt konstnärskap. En sann pacifist som i tider av oro och krig skapade en harmonisk och trygg plats som samtidigt utsätts för katastrofer.  De här kontrasterna kan man skönja i hela hennes produktion.

- Jag fascineras av hennes skicklighet som konstnär, hennes lekfullhet, äventyrslystnad och människokännedom... Hur hon, till synes med bara ett par streck, kunde fånga en karaktär, ett tillstånd eller en atmosfär – det är hisnande! Ju mer man får veta om Tove desto mer inser man hur mycket arbete och tanke det ligger bakom de där strecken.

Finns det något i Tove du kan se hos dig själv?

- Jag är ju uppvuxen med Toves värld så det är klart att hon har präglat mig. Hennes berättelser hörde till mina favoriter- särskilt Den farliga resan. Jag älskar hennes fantasi och inspireras av hennes tankar om frihet och det mod hon visar. Mina farföräldrar uruppförde muminfigurerna på sin tid. De var också goda vänner med Tove. Och nu får Ylva och jag chansen att visa människan bakom det som gjort henne så känd. Det är rätt fint.

- Vi två skall tillsammans bli en tredje -  Tove. Vi skall försöka fånga hennes väsen utan att det blir dokumentärt på något sätt. Vi gör ju vår egen tolkning. Vi kommer att göra olika åldrar och delar av Tove och formandet av ett konstnärskap i Finland. Sedan är det så roligt att få jobba med Ylva som är en helt fantastisk skådespelare.  Det känns både tryggt och roligt att få dela tankar kring den här processen med henne.

- Problemen med att gestalta ikoner som till exempel Tove är att man inte får vara för respektfull ­så att det blir hämmande. Det är där som jag tycker att Lucas Svensson har skrivit en så bra text. Den är passligt respektlös och kärleksfull och den har en underbar humor! Det var en text som jag föll för helt förbehållslöst. Han har fångat Tove så på pricken att man kan höra hennes röst då man läser manuset. Det är snyggt!
- Jag tror att även om det här är deras första bekantskap med människan Tove så kommer publiken att få väldigt mycket av henne med sig hem då de lämnar teatern.

Ylva Ekblad – den äldre Tove

Ylva Ekblad skall spela den äldre Tove. Teaterns perukmakare har tillverkat en peruk som liknar Toves kännspaka page med en lugg som faller över den ena kinden. Peruken är ett så skickligt hantverk att man inte med blotta ögat kan se att det inte är Ylvas eget hår. Likheten med Tove är slående hos de båda skådespelarna. Ylva har just åkt hit från Vasa, där hon spelar huvudrollen i Mor Courage. Efter en lång dag i fotostudion hinner vi med en kort intervju innan hon skall flyga tillbaka till Vasa. Det är ett tag sedan hon gjorde en större roll på Svenska Teatern.

- Jag var ju på Svenska Teatern 1989 och spelade Anna Karenina i Roman Viktjuks regi. Det var en stor roll där publiken fick bekanta sig med en ung Ylva i ett tidigt skede som skådespelare. Och nu är jag tillbaka på nationalscenen i en kanske ännu större roll, men nu med ett långt liv som skådespelerska bakom mig.

- Det är givetvis spännande och samtidigt annorlunda att få göra ett porträtt på en människa som funnits på riktigt. Min första reaktion då jag fick anbudet var bara pur glädje. Visst ville jag göra det här! Toves värld är ju bara en så underbar värld att få gå in i. Det känns naturligt och helt rätt för mig just nu. Tanken slog mig inte direkt att alla människor på något sätt har en egen uppfattning om vem Tove var och hur hon mötte sin omvärld. Jag kanske inte genast insåg vad det är för roll jag egentligen har tackat ja till. Det är kanske lite större än vad jag insåg från början. Den processen börjar nu. Idag, då jag provade min peruk för första gången och såg mig själv i spegeln med kläder som Tove kunde ha burit, blev uppgiften så konkret. Som skådespelare dök frågorna genast upp. Hur skall jag närma mig henne för att göra henne rättvisa. Borde jag tala som hon? Röra mig i något särskilt mönster? Eller skall jag hitta hennes ton i mig själv på något sätt? De här sakerna får växa fram under repetitionstiden men det var nu, när jag såg mig själv i henne genom kläder och peruk, som jag började ana vad vi gett oss in på.  Det kommer att blir en spännande resa.

- Jag känner så mycket släktskap med Tove Jansson. Ingenting i henne känns på något sätt främmande för mig. Det skall bli fantastiskt att få gå in i Toves värld och fokusera på det väsentliga i henne som människa. Närheten till naturen och havet och att stilla sitta ner och teckna ner sina tankar är också sådant som ligger mitt sinne nära. Jag kan nästan känna henne andas. Jag kan inte riktigt beskriva den känslan, men den finns och det är viktigt.

- Då jag fick veta att rollen skall spelas av två personer var jag väldigt mån om att den som skall spela den yngre Tove kändes rätt innan jag vågade tacka ja. Därför är jag så glad att det blev Alma Pöysti. Det måste finnas en slags syskonsjäl i min medspelare. Med Alma känner jag mig trygg i det arbetet. Vi kommer att hitta fram till Tove, men det är inte bara att söka den rätta tonen i Tove, det är också att upptäcka det som Alma kan tillföra så att vi tillsammans får mötas och hitta fram till en gemensam gestalt – vår Tove! Med Alma kommer det att bli bra! Det är jag övertygad om.

- Lucas Svensson har skrivit en text som man bara sugs in i och vill läsa mer av. Det är en väldigt skickligt skriven pjäs. Nu har jag bara läst den en gång, men det första intrycket har en stor betydelse. Jag ser så fram emot att börja repetera och jobba med texten på ett djupare plan.

Det plingar till i telefonen. Ytterligare ett bussbolag vill veta när teatern släpper biljetterna till TOVE. Det finns ett sug att få veta mer om Tove Jansson. Det är tydligt att hon lämnat ett vakuum efter sig. Tiden är inne för att ge henne ett ansikte på nationalscenen. Vad man inte vet i Österbotten ännu är att Ylva, som ju är från Vasa, skall spela Tove. Ylva ser road ut då vi berättar att det redan finns ett stort intresse för pjäsen i hennes hemtrakter. Hon byter dialekt och ler nästan lika finurligt som Tove kunde göra.

- Det är klart att hela Österbotten skall ”kom och skåd” Tove är ju en person som vi alla har en relation till. Jag har börjat jobba med det här idag och nu har det öppnats en första dörr. Det är dags att kliva in och se vad som finns bakom dörren. 

Intervju: David lindström
Foto: Valtteri Kantanen

LÄS MER OM PJÄSEN / BOKA BILJETTER

För att bättre förstå våra besökare samlar vi och våra samarbetspartners information om ditt besök med hjälp av cookies. 
Läs mer.

close