Intervju med Oksana Lommi som spelar huvudpersonen Lotta Näse

Oksana, du studerar på Konstuniversitetets Teaterhögskola och repeterar för första gången en pjäs på Svenska Teatern. Hurdan upplevelse är det? 

Det har varit spännande! Alla på teatern har varit välkomnande och trevliga. Och här finns en kaffemaskin, sådant är ju lyx!

Jag tycker väldigt mycket om gamla teaterhus, jag älskar atmosfären. Vi är flera från Teaterhögskolan i arbetsgruppen och det här ger oss  en möjlighet att studera hur det är att jobba professionellt med teater. På högskolan är blicken starkt riktad på min egen relationen till konsten, på teatern är också annat i fokus. Det blir en skola i sig: hur förhåller jag mig till saker och ting, andra människor, det här huset, regler – allt sådant. Jag får möjlighet att studera mitt professionella jag. 

Hur har det varit att närma sig pjäsens huvudkaraktär Lotta Näse, som lever i en psykotisk vardag och baserar sig på en verklig person?

Det är första gången jag spelar en verklig person. Jag förstod att jag måste närma mig rollen på ett sätt jag inte jobbat på tidigare. I skolan har vi pratat mycket om ansvaret som gestaltare och ansvaret i vem, varför och hur man berättar något. När det här väl kom emot, blev det väldigt konkret och kändes som en våg av ansvar som jag först inte riktigt visste hur jag skulle hantera. 

Jag började ta reda på saker om psykos och började förstå mer och mer. Jag läste också Lottas bok, och det var en räddning. Hon skriver om “flickan”, så redan där har även hon lite distans, vilket gjorde det lättare även för mig att se på det längre ifrån. Där svarade hon också på de frågor jag hade. Tidigare har jag ofta byggt upp en värld kring en karaktär, ett tankesätt. I boken fanns tankesättet färdigskrivet – min uppgift blev att försöka förstå det. Och det är väl det jag håller på med, försöker förstå.

Det har varit intressant med känslan av ansvar, och att konkret ta reda på och känna sig mer tillåten att arbeta med ett sådant här ämne som psykos. Jag måste vara ärlig i vad jag grundar mitt spelande på, hur jag förhåller mig till det, för det syns. Inget jag gör är obetydligt. Hur någon förhåller sig till ett ämne eller en karaktär syns alltid. Det finns mycket tabu kring psykos, så jag är tacksam över att det görs en föreställning om det. När jag läste hennes bok märkte jag att skiftningen från något jag kunde relatera till, till något uppvridet, var tunn. Men att finna sig där är nog intressant som skådespelare.

Att Lotta ville att det här skulle berättas ger mycket mod att närma sig det. Det är sist och slutligen en berättelse, det är hennes berättelse och hennes psykoser.

Pjäsens tema är tungt och något som berör många. Finns det också ett ljus i pjäsen?

I försöken att förstå sin verklighet är Lotta ibland jättenyfiken och i det finns mycket passion. Ja, det finns ljus, det är inte endast en mardröm. Tänk på stunden när man försöker lära sig eller förstå något, då man precis börjar förstå. Lotta har ganska många sådan stunder, där det finns en glädje i att bli bekant med något nytt. Pjäsen handlar också mycket om kärlek och vänskap och vad allt det kan betyda. Hennes värld var vacker, skulle jag också säga. 

Vad hoppas du att publiken tar med sig efter att de har sett föreställningen?

Pjäsen handlar mycket om att försöka förstå varandras verkligheter. Om föräldrarnas försök att förstå sin dotter, och att kärleken inte försvinner även om dottern blir en annan, så att säga. 

När jag läste boken insåg jag hur jag anser min realitet vara och att jag tar den som en självklarhet. Men Lotta levde i en helt annan verklighet. Fast varken jag, eller hennes nära, kunde dela den, kan vi ändå försöka förstå varandra. Kanske det är just det jag hoppas att publiken tar med sig, att man, även om man inte förstår varandras verklighet, ändå kan kan acceptera och respektera det och bli medveten om att det inte finns endast en verklighet, utan alla har en egen.

För att bättre förstå våra besökare samlar vi och våra samarbetspartners information om ditt besök med hjälp av cookies. 
Läs mer.

close