Välkommen till Hamlet, ett av de mest älskade och utforskade verken av William Shakespeare.
Denna tradition förpliktigar men ger mig samtidigt frihet att utforska verket vidare. Just den ständiga omgörningen, omtolkningen och den ständiga återupptäckten är numera en tradition när det gäller detta verk.
Jag har känt en särskild fascination för denna tragedi sedan första gången jag läste den. Den unge prins Hamlet står inför ett val: hämnas sin fars mord på uppmaning av dennes vålnad, eller förbli passiv och leva med konsekvenserna av svek och orättvisa. Det är en berättelse där moraliska frågor inte har några enkla svar, och jag har ofta funnit mig själv reflektera över hur just detta faktum är lika relevant i vår samtid.
När jag hör den berömda monologen “Att vara eller icke vara” får jag en djup känsla av mänsklig sårbarhet. Jag känner den existentiella tyngd som Hamlet bär på, den eviga frågan om vad det egentligen innebär att leva och att handla, eller att inte göra det. Det är en pjäs som, trots sin ålder, alltid lyckas påminna mig om våra gemensamma mänskliga dilemman. Vad gör vi när vi står inför moraliska vägskäl? Hur långt är vi villiga att gå för rättvisan, för att skydda våra nära?
Det som gör Hamlet så speciell för mig är inte bara dess storslagna teman utan också de små, intima ögonblicken – Hamlets förhållande till sin mor, hans förtvivlade kärlek till Ophelia, och hans tvivel inför den värld han lever i. Dessa personliga ögonblick fördjupar pjäsens stora frågor och gör den till en resa inte bara genom en politisk tragedi, utan genom den mänskliga själens mörkaste vrår.
Välkommen till Hamlet – en föreställning som, precis som livet självt, bjuder på allt från bitter sorg till glimtvis klarhet, och som alltid lämnar oss med mer att tänka på.
Dritëro Kasapi
Regissör
Regissör
Scenograf och kostymdesigner
Ljusdesigner
Ljuddesigner
Maskdesign
Ofelia
Ofelia är syster till Laertes och dotter till Polonius
Hurudan är din karaktär?
En viljestark ung kämpe
Hamlet
Hurdan är din karaktär?
Hamlet, prins av Danmark, sörjer sin just bortgångne far. Känner sig sviken av sin mor som inte sörjer utan har gått vidare med livet. Till råge på allt gift om sig, och dessutom inte med vem som helst, utan med sin svåger.
Rosencrantz
Rosencrantz är Hamlets barndomsvän
Hurdan är din karaktär?
Rosencrantz försöker spela i allas lag men spelar ut sig själv. Vill stå på allas sida men den enda som står på hans sida är Gyldenstern. Innerst inne tycker han att allt var bättre förr.
Gyldenstern, Laertes
Gyldenstern är Hamlets barndomsvän. Laertes är bror till Ofelia och son till Polonius
Hurdan är din karaktär?
Laertes. En man med stort hjärta men ännu större tillkortakommanden.
Drottning Gertrud
Drottning Gertrud är mor till Hamlet
Hurdan är din karaktär?
Gertrud av Danmark är en till synes äregirig och känslokall drottning men drivs hon av pur själviskhet eller av villkorslös kärlek till sin son Hamlet, det är frågan..
Polonius
Kung Claudius rådgivare och pappa till Ofelia och Laertes
Hurdan är din karaktär?
En politisk spelare. Trots en massa prat för att komma till en slutsats så är han listig och slug. Detta för att hålla ihop sin familj och för deras överlevnad. Men också för att bibehålla sin makt i riket.
Skådespelaren, Osric
Hurdan är din karaktär?
Skådespelaren anser sig vara den bästa skådespelaren, mästare på att förmedla känslor, oavsett i vilken genre pjäsen är.
Genom sitt agerande utmanar han Hamlets tankar kring handling och inre känslor.
Kung Claudius
Claudius är Hamlets farbror. Efter Hamlets fars död gifter han sig med Hamlets mor.
Hurdan är din karaktär?
Claudius är nybliven kung och han är drucken på makt och härlighet.
Han njuter av sin nya tillvaro, en tillvaro som fram tills nyligen framlevts i skuggan av brodern, den gamla kungen. Men nånting gnager, en skräck, en paranoia, en skuld…
Det är en både tacksam och utmanande roll för en skådespelare, man får utforska ett otroligt brett spektrum av uttryck.
Jag älskar känslan av att komma in på en teater. Bara att vara där och insupa atmosfären. Jag vet inget om hur en troende känner sig i sin religions byggnad, men jag antar att det är en liknande känsla med den jag känner när jag är på teatern. I skrivande stund har vi precis haft vår första repetition av Hamlet på scenen. Hittills har vi repeterat i en övningssal. När jag nu står där och får se scenografin på plats på scenen för första gången inser jag att; “Ja, detta händer verkligen på riktigt. Det ska bli en föreställning av det här!”
Tänk att som teaterälskare, få vara med och spela denna pjäs på denna teater. Jag har fått ynnesten att fylla funktionen som Hamlet i spelet med samma namn. Jag är mycket väl medveten om hur få förunnat det är.
Även om det, arbetsmässigt, är det i särklass svåraste och tyngsta jag gjort inom min korta tid som yrkesverksam skådespelare så är det också bland det roligaste. Kanske inte alltid roligt som i “haha”, eller i alla fall inte på scenen, men utanför är det en del skratt. Det är just det som gör att jag har möjlighet att kunna anse, inse, känna samt kunna njuta av detta privilegium jag fått. Jag har underbara arbetskamrater. Inte bara medskådespelare och regissör utan det gäller alla andra också, allt från maskör, påklädare, scenarbetare, rekvisitörer, konstnärliga planerare osv. osv. Om inte de/ni hade varit så behjälpliga och vänliga hade jag inte haft lika lätt att kunna njuta av detta projekt.
Så… hur är det att fylla funktionen som Hamlet i spelet med samma namn? På det stora hela är det exakt samma jobb som görs när jag ska fylla denna funktion som vilken annan som helst. Texten ska bankas in och viljorna, undertexterna, scenerierna och den rätta tonen ska testas fram. Vissa dagar famlar man i mörker, andra ser man ljuset i tunneln. Det är tungt, svårt, stressigt och utmanande. Som frilansande skådespelare lever jag med en ständig oro över eventuell framtida arbetslöshet (inte minst i dessa tider med rådande regering och nedskärningar som sker) och om jag aldrig igen skulle få något skådespelarjobb så kommer jag ändå alltid att kunna minnas tillbaka och tänka att ja, jag fick faktiskt spela Hamlet. På denna teater. Med dessa kollegor.
Kort sagt;
Ett privilegium få förunnat och jag är väldigt tacksam.
Jesper Fransson,
Skådespelare som gestaltar Hamlet
Något är ruttet i vårt land! Säg mig, den som vet, varför vi undersåtar måste plågas?
Hamlet fick senast premiär på Svenska Teatern 24 april 1964 (Shakespeares 400-årsminne) i regi av Carl-Axel Heiknert. Hamlet spelades av Kurt Ingvall och Ofelia av Gunvor Sandkvist.
Till Hamlet erbjuder vi syntolkning på svenska. Syntolkningen sker via applikationen Subtitle Mobile på din egen smarttelefon.