I december 2011 är det fortfarande reflexväst, grova kängor och skyddshjälm som gäller när man besöker Svenska Teatern. Men i februari är det dags att dra på sig något snyggare för att gå på premiär. Stefan Ahlman, arkitekt med otaliga vitt skilda projekt i ryggen, ”allt från utedass till kyrkor”, är ansvarig för renoveringen och guidar oss genom det totalt förnyade huset.
De som känner till Svenska Teatern från förut vet att det bakom de vackra men något slitna publika utrymmena finns ett myller av gångar och trappor. Det krävs en hel del erfarenhet, alternativt en bra beskrivning, för att hitta rätt bakom kulisserna. Men vi börjar med publikutrymmena.
Ett levande kulturhus
Stefan Ahlman förklarar att saneringen av Svenska Tea-tern står på tre ben. Teatern skall göras mera publikvänlig, mera arbetarvänlig och tekniken skall förnyas.– Folk skall kunna sitta på caféet fastän teatern rullar på. Huset har gjorts mera användarvänligt och blivit mera av ett kulturhus, berättar Stefan Ahlman.
Han jämför med Finlandiahuset som är ett hus man endast besöker när man går på konsert. Svenska Teatern är mycket mer än en teater, det är ett aktivt hus som inhyser både butiker och restauranger och det rör sig dagligen mycket folk i husets olika avdelningar.
En av de konkreta förbättringarna för publiken, särskilt för rörelsehindrade, är de två nya hissarna på vardera sidan om stora salongen där styrelselogen och presidentlogen tidigare funnits. Ändringen innebär att rörelsehindrade kan sitta på vilken plats som helst i salongen.
Mycket annat i salongen har också förnyats och putsats upp. Bland annat målningen i taket har med konservatorhjälp restaurerats då den var illa däran och sprucken. Stolarna har bytts ut men har samma dimensioner som tidigare. Nu finns det 200 fler sittplatser än tidigare tack vare att bland annat ljud- och ljustekniken flyttat ut ur salongen. Totalt finns det 697 sittplatser.
– Tidigare satt publiken i svagt böjda rader där man oftast tittade in i någon annans nacke. Nu är raderna raka och går omlott, så du ser scenen mycket bättre än tidigare oberoende av var du sitter, berättar Stefan om de nya platserna som med hjälp av mätteknik har placerats så ultimat som möjligt för bästa möjliga synlighet till scenen.
Också belysningen har anpassats så att man skall kunna titta i programbladet under föreställningen.
MINI-scenen blir AMOS
Vidare från salongen går vi uppför trapporna, i förbifarten kikar vi in i garderobsutrymmena som i och med det utökade antalet stolar givetvis har blivit rymligare. Vi går genom det som tidigare varit Miniscenen. Nu är det utrymmet personalens restaurang och på ett personalmöte har det fyndiga namnet ”Minibar” röstats fram.
Stefan guidar oss vidare till den nya miniscenen – AMOS. Tidigare har utrymmet varit en repetitionssal, och en hel del barnteater har också spelats här. Ovanför AMOS finns det som innan renoveringen var dekorverkstaden, men i och med renoveringen har utrymmet förvandlats till en repetitionssal med lika stort golvutrymme som stora scenen. Taket i AMOS har höjts med 1,5 meter för att få in all nödvändig teknik för bland annat ljussättning.
- Det här har blivit en riktig teaterscen berättar Stefan, sveper ut med armen och förklarar hur scenen och publikläktaren kan förflyttas enligt behov. Man kan spela med publiken i mitten, med esplanaden som fond, möjligheterna är många, förklarar Stefan vidare om den multifunktionella AMOS.
En harmonisk helhet
Vi går vidare genom teaterhuset och in i gången där de fastanställda skådespelarnas loger tidigare fanns. Nu har logerna förvandlats till arbetsrum för administrativ personal. Stefan berättar att alla dörrar är handmålade på plats och inte fabriksmålade som de så ofta är idag.
– Vi försöker haka på den stil och stämning som huset hade på 30-talet, fastän det också var en kompromiss, och skapa en harmonisk helhet. Målet är helt enkelt att koka samma soppa, men krydda den rätt, berättar Stefan om grundtanken i renoveringen.
Vi går genom scenografens rum, ett vackert rum med bevarade väggdekorationer och högt i tak mitt emot Akademiska Bokhandeln. Snart är vi inne i NICKEN som tidigare fungerat som repetitionssal, men nu kan användas både för repetitioner och mindre uppsättningar.
Stefan pekar på en intilliggande hiss och berättar att alla scener är kopplade till ett system som gör det enkelt och smidigt att jobba på teatern, utan att äventyra arbetarskyddet.
– Alla loger finns på scennivå. Skådisarna har sina utrymmen på norra sidan, tekniken och administrativ personal på södra sidan. Under torget i den nya underjordiska flygeln finns de olika verkstäderna och sociala utrymmen, berättar Stefan om rumsindelningen.
Överlag är arbetsutrymmena nu mera logiskt utpla-cerade och alla utrymmen och de nya hissarna är sammankopplade med de tre olika scenerna för att underlätta arbetet.
En inspirerande arbetsplats
Vi tar några trappor ner till de helt nya utrymmen som sprängts upp under teatern. Här finns bland annat kos-tymförråd, sociala utrymmen, teknik och alla verkstäder.
Teatern byggdes 1860, brann sedan ner för att byggas upp igen 1866. På 1930-talet genomgick den en stor reparation, för att sedan renoveras lite här och där fram till nu, 70 år senare. Idag jobbar kring 100 fast anställda personer på Svenska Teatern, och ett flertal frilansare är ständigt i huset.
– På 30-talet var teatern väldigt annorlunda. Då bygg-de man upp scenografin på scenen direkt, medan det nu parallellt går flera föreställningar på samma scen och man behöver utrymmen för att bygga och förvara dekor och teknik. Teatern var väldigt gammaldags som arbetsplats innan renoveringen, förklarar Stefan.
Ett av målen för renoveringen har varit att personalen utan att anstränga kroppen för mycket skall kunna röra sig på teatern och att det skall vara en inspirerande arbets-
plats.
Undersöka, grovjobba, finslipa
Själva renoveringen började våren 2009. De sista veckorna i maj flyttade teaterns personal från Svenska Teatern till Alexandersteatern på Bulevarden. Flera av avdelningarna var tvungna att flytta annanstans, bland annat verkstäderna har huserat i en stor hall i ett industriområde i Vallgård och Miniscenen flyttade till tidigare konferensutrymmen vid Dianaparken och bytte under de två åren namn till Den Lilla Skillnaden.
Två år senare står bygget så gott som klart i grunden, men det är en hel del finslipning kvar innan premiären av Remont på AMOS och därefter Kristina från Duvemåla på Stora scenen i slutet av februari. Allt från personal som rivit, gjutit och murat till konservatorer och teaterteknisk personal har funnits på plats under renoveringens gång. Stefan berättar om renoveringens olika skeden:
– Man börjar med en kulturhistorisk utredning och tar reda på allt som finns att veta om huset. Sedan funderar man på verksamheten, kartlägger vilka funktioner som behövs och lägger de mot de utrymmen som finns, förklarar Stefan om det förberedande arbetet.
Under själva renoveringens gång har man inte stött på några överraskningar eller motgångar.
– Snarare har man blivit överraskad över de uteblivna överraskningarna, konstaterar Stefan. Tidtabellen har visserligen varit lite tajt, man skulle gärna ha lite mera förberedande tid, alternativt lite mera tid i slutet. Men å andra sidan har det blivit ett sammansvetsat gäng här på byggarbetsplatsen, alla hälsar och är glada, berättar Stefan innan han rusar vidare på ett byggmöte.
Färdig till premiärerna i februari blir Svenska Teatern hur som helst. Redan i december finns delar av scenografin för Kristina från Duvemåla på plats bakom Stora scenen, och i januari har repetitionerna förflyttas från Alexandersteatern till Svenska Teatern. An efter flyttar personalen in i sina nya fräscha utrymmen, det nya caféet öppnar och teaterverksamheten rullar i gång. Välkommen till ett nytt och fräscht kulturhus, som är till för att användas!
