5 frågor till Roland Schimmelpfennig

Publicerad 16.12.2016 kl. 17:59

1

Du är den mest spelade samtidsdramatikern i Tyskland och dina pjäser behandlar ofta aktuella samhälleliga fenomen. Hur ser du på teaterns möjligheter att delta i samhällsdebatten i en tidsålder där kommunikation i allt högre grad präglas av internet och sociala medier?

– Teatern är den enda konstformen som uppstår inför åskådarens ögon, framförd av en människa till en annan. Till skillnad från internet och sociala medier andas teatern. Teatern är motsatsen till isolering. Teatern sammanför människor, dramatiker, regissörer, scenkonstnärer, kostymdesigners, tekniker, skådespelare och framför allt åskådare. Det är en verkligt vacker, komplex, oersättlig och unik konstform. Därför är jag inte alls orolig för teatern.

Hurdant bakgrundsarbete gjorde du inför Peggy Pickit ser Guds ansikte?

– Pjäsen hade ursprungligen premiär i Toronto, som en del av African Trilogy på Volcano Theatre. Vi gjorde en mycket bred och grundlig förundersökning. Inom ramarna för projektet samarbetade människor från Nordamerika, Europa, Afrika och Karibien. Vi träffade läkare som arbetat i Afrika, däribland James Orbinski, som mottagit Nobels fredspris för Läkare utan gränser. Utgångspunkten för arbetet var Stephen Lewis bok Race against Time om HIV katastrofen i Sub–Sahara regionen.

Du har regisserat en del av era pjäser själv, däribland Peggy Pickit ser Guds ansikte. Finns det några särskilda utmaningar för regin just i den här pjäsen? Vad fick dig att vilja regissera just den själv?

– Det är en hård och rapp pjäs, men tidvis ändå konstig och långsam. Det är en bisarr pjäs, som ligger mig särskilt nära hjärtat. Den ter sig som ett traditionellt kammarspel men redan första repliken spränger den utstakade ramen. Pjäsen, som handlar om en tragedi, är aggressiv, komisk och bitter allt på en och samma gång. Därför ville jag först själv regissera den, ja, jag insisterade faktiskt på det då. Jag ville skriva om Afrika, den här ”avlägsna” kontinenten, genom att placera temat i hjärtat av vårt västerländska samhälle.

Du har sagt att ”Ångest är utgångspunkten för dramatik.”. Med finanskris, växande högerextremism, global uppvärmning, terrorism, krig och andra aktuella stora globala utmaningar finns det åtskilliga ångestväckande fenomen att ta tag i. Vad tänker ni behandla härnäst?

– Listan du räknat upp är utmaning nog! Den räcker för två eller tre författarliv. Samhälleligt relevanta teman som högerextremism, terrorism, krig och miljö är viktiga, mer än viktiga. Men som pjäsförfattare kommer man aldrig att vara snabbare än radion, tidningen, tv:n och internetet.

Hur kan teatern bidra till debatten?

– En teatertext måste konfrontera avgrunden bakom löpsedlarna.

Text: Magi Trygg
Foto: Heike Steinweg