"Ingen får skoja om IKEA - det är precis vad vi gör"

Publicerad 10.10.2016 kl. 13:08
”Jag ser Ingvar som en kapitalistisk Michelangelo. Han har skapat någonting man inte kan kopiera.”
Så säger regissör Erik Gedeon som också är upphovsmannen bakom musikpjäsen INGVAR!

LÄS MER OM PJÄSEN INGVAR! / BOKA BILJETTER



Erik Gedeon, hur kom du på tanken att göra en pjäs om Ingvar Kamprad, IKEAs grundare?

- Ingvar är en svensk ikon, han är kändis, samtidigt som han är undangömd och lever ett liv i det dolda. Hans framträdanden är så sporadiska att man kan kalla dem legendariska. Ingvar dyker upp som ett troll som skapar mer gåtor kring hans person än svar på vem han egentligen är. 

- Jag läste en biografi om Ingvar av Bertil Torekull, som också är en vän till Ingvar, och insåg att han kan tolkas som en slags frälsare som vill frigöra arbetaren och skapa god kapitalism. Ingvar vill framstå som en mänsklig och rättvis kapitalist. Han representerar en ödmjuk asketisk livsstil, något som går helt emot klichébilden vi har av storkapitalister.

- Ingvars kapitalism får religiösa drag, samtidigt som han spelar ett dubbelspel. I grunden är han intresserad av pengar, makt och inflytande. Ambivalensen gör honom intressant. Han blir en slags Jesusfigur för många, i stil med Apple-grundaren Steve Jobs. 

Är det ett beräknande drag eller tror du på Ingvar som en god kapitalist?

- Det lär vi aldrig få veta. Han är i alla fall en bra kapitalist som haft stor framgång. Jag försöker förstora myten kring honom så att vi alla kan positionera oss själva inom kapitalismen. Det finns många analogier mellan demokrati och kapitalism. Man kan välja att vara delaktig i dem båda eller inte. Det finns inget tvång. Men hur vi än ställer oss, så anammar vi vissa kapitalistiska principer så länge vi inte lever i totalitär kommunism. Kanske du sympatiserar med Donald Trump, Ingvar Kamprad eller Franciskus från Assisi?

- Jag ser Ingvar som en kapitalistisk Michelangelo. Han har skapat någonting man inte kan kopiera.

Pjäsen är förankrad i nordisk folkmusik. INGVAR! är en genomkomponerad föreställning med igenkännbara
örhängen.

- Jo, jag har använt en gammal kompositionsteknik. Politiskt är föreställningen en satir, medan den musikaliskt sett är en parodi, vilket betyder att man tar en stil som man använder sig av för att skapa något eget. Så gjorde också Bach och Händel, och så gör även Ingvar. Han härmar och parodierar. Jag vill att man genom parodin skall få känslan av att den här historien har funnits väldigt länge, den skall gå att identifiera.

Finns det en parallell mellan Ikeas kopierade, kända design och dig som parodierar igenkännbar folkmusik?

- Ja, varje bra parodi har två delar. Å ena sidan kan man fint härma och följa en viss stil, å andra sidan kan man inkludera känslan så att inget blir ytligt. Man bör känna att det verkligen är en perfekt imitation där alla känslor finns med. Jag älskar folkmusik, däri har jag mitt hjärta! Folkmusiken är genuin, den är förankrad i historien. 

Hur gestaltar man en svensk nationalikon i Finland?

- Allt berättas med en ironisk distans. I Sverige tog både Kamprad och IKEA avstånd från pjäsen. Man kan gärna skoja lite grann med svenskheten, men ingen får skoja med IKEA och det är precis vad vi gör.  Det är en ironisk hyllning av det som svenskar är stolta över. Köttbullar, dynamit, älgar, och svenska värderingar som transparens och jämlikhet. Föreställningen handlar om att vara förankrad i sina rötter, men samtidigt ironiskt granska sin bakgrund. Man kan hänföra det till vilket land som helst, även om Finland har en annan relation till Sverige genom vår långa gemensamma historia. I Finland är alla svenskar innerst inne, även om ni inte vill medge det. Det kan vara både intressant, lärorikt och provocerande. 

Vad är svenskhet för dig? Är det semlor, Pippi och ABBA?

- Nej det är mycket mer komplext än så. Jag identifierar mig med en del, med andra aspekter inte alls. Det är som med all nationalism. Det finns inget som vi kan enas kring. En del gillar Bullerbyn och andra Villa Villekulla.  Vad ser vi t.ex. i Astrid Lindgrens värld eller i Tove Janssons muminvärld? Man kan hitta olika ingångar.

- Nationalism är farligt, om man som Sverigedemokraterna hyllar någonting väldigt enkelspårigt och simpelt. Man måste inte gilla hela Sverige, man måste se och välja det som känns äkta.

- Förr kunde man vara stolt och säga ”jag är svensk”. Men som tänkande människa kan man inte vara nationalist på det sättet längre utan att känna en viss skam. Man kan ha sina små värderingar, kulturella rötter och preferenser. Det är okej att tycka om Astrid Lindgren, men man får inte låta det definiera en så att det blir dyrkan, då lever man inte i verkligheten. Idag är vi alla globaliserade kosmopoliter som tar del av varandras kultur. Att gå och envisas om att vara svensk eller finsk är väldigt retro.

Samtidigt växer nationalismen överallt, alla börjar dra hemåt.

- Det är en motreaktion. Vi stressas och påverkas av teknologiska och samhälleliga förändringar. Vi klarar inte alltid av det nya och ovana, utan söker strukturer som känns trygga med invanda värderingar. Mönstret ser vi både religiöst och kulturellt. Jag tror att det just nu är mer av en trend. Tendensen är ändå att vi på jorden får mer och mer gemensamt, det är jag helt övertygad om. 

- Tänk hur det var förr! Hur svårt det var att få fram information och olika sanningar innan det fanns internet.  Vi var helt aningslösa. Nu är vi otroligt välinformerade. Vi har ett helt annat nätverk med hjälp av all teknik. Vi har de här två dragningskrafterna. Utåt sett äger vi hela jorden, samtidigt som vi vill vara i vårt eget trygga krypin – vi vill steka köttbullar och lyssna på ABBA. Föreställningen INGVAR! handlar mycket om det, att all nationell identitet vill rota sig för att sedan kunna växa ut i det oändliga.

Du har tokhyllats i samtliga svenska recensioner för pjäsen INGVAR! Finns det något du vill göra annorlunda på Svenska Teaterns scen?

- Som Ingvar Kamprad säger; ”Det finns alltid något, det mesta är ogjort”. Men det mest spännande är hur ni kommer att ta emot pjäsen.

Är formen mer en berättelse med musik än ett drama?

- Jag tycker det är intressantare att berätta än att framföra ett regelrätt drama. Det spännande med teater är att kunna presentera idéer och låta människor känna och reagera utan att skriva publiken på näsan. I Sverige är det ett problem att alla skall tycka lika. Tänk själv!


TEXT: David Lindström
Foto: Valtteri Kanttanen


Erik Gedeon

Ålder:  52
Bor: I Malmö
Aktuell med: Förutom INGVAR! så spelas Evigt Ung på flera teatrar runt om i världen just nu. Det är en succé-
pjäs med en uppsluppen och respektlös historia om några åldrande skådespelare på ett äldreboende som gör sitt eget sorts uppror mot den annalkande döden.
Har senast läst: Richard Dawkins biografi Nyfikenhet och förundran (Dawkins är evolutionsbiolog och världens mest kända ateist)
Vad handlade du senast på IKEA? Julljus
Det bästa med Sverige? Att samhället är öppet och engagerat
Vad önskar du? Fred